Roghan Molnen skingras - förhistoriens samhällsordning klarläggs

(Betyg 4 av 5)

Lars Henrik Arp klarlägger på ett enkelt och klarsynt sätt, hur samhället i det förhistoriska "Sverige" - centrala Norden - var organiserat före år 1300.

Han närmar sig problemet, med sin bakgrund som en samhällsplanerare, vilken arbetade med att genomföra sammanslagningarna av Sveriges kommuner under 1970-talet. Väl insatt i den nutida samhällsplaneringen, förmedlar han trovärdiga ideér, omkring uppbyggnaden/organisationen av försvaret (ledung) och kulten (förkristna) under det det s k förhistoriska skedet.

Många Aha-upplevelser ges läsaren av denna pocket. De "förhistoriska mentala dimbankarna" skingras och samhällsordningen under vår oskrivna historia, blir trots allt lättare att förstå! (Sveriges ursprung)

Niclas Kvasivetenskaplig smörja

(Betyg 1 av 5)

Författaren tar i för att ge Uppsala status som Sveriges vagga. Men den cirkelargumentation som används är allt för lättgenomskådad för att spekulationerna ska kunna ges annat epitet än kvasivetenskaplig smörja. Det är synd, författarens teorier om uppsalaunionen och om hur Gamla Uppsala egentligen är Nya Uppsala och Uppsala egentligen är Gamla Uppsala är väl värda en seriös prövningen. Men det krävs andra typer av belägg än att sida upp och sida ner upprepa samma argumentation om hur sannolikt det är, och att ordet Domkyrka väl visar att domkyrkan är byggt på det gamla domberget (sic!). (Sveriges ursprung)

Bengt-Inge Larsson Tveksamt ur vetenskaplig synpunkt men intressant som läsning

(Betyg 2 av 5)

Han skriver en del halsbrytande teorier om att Sverige i princip enats redan exakt år 476, på mycket lös grund. Vissa saker är rent fel. Texten om den julianska månkalendern t.ex. är trams enligt min bedömning. Han blandar ren spekulation med kända fakta. Han redovisar inte källor. I princip är det lösare ju längre tillbaka han går och han går ända tillbaka bronsåldern, till 800-talet f.Kr. Eftersom man inte vet vad som är sant och vad som är påhittat så är den inte mycket värd vetenskapligt. Kanske vissa teorier går att pröva, fast vetenskapliga historiker kanske avfärdar allt redan vid texten om den julianska månkalendern i början av boken. Personangrepp som debattmetod är känd i historieforskning och Arp avfärdas nog fort av del, efter att ha läst några sidor. Boken är nog intressantare mot slutet enligt min mening, mer inpå medeltiden.
Kul ändå som läsning, som skönlitteratur, att leva sig i järnålderns samhälle, bara man är medveten om att det är lite opålitligt. (Sveriges ursprung)