Lars Häggström Lärdomar för svensk utbildningspolitik

(Betyg 5 av 5)

Inger Enkvist, professor i spanska, utkom 2000 med boken ”Feltänkt” (SNS förlag). Den var en kritisk granskning av svensk utbildningspolitik. Tre år senare publicerade hon i samarbete med ett antal universitetslärare boken ”Skolan – ett svenskt högriskprojekt” (Gidlunds förlag, 2003). Den var en bred och initierad genomgång av dagens svenska utbildningsväsende från grundskola till lärarutbildning. Nu publicerar hon en ny bok ”Utbildning, utbildning och åter utbildning” ( Gidlunds förlag, 2004)

Boken har hon skrivit tillsammans med teknologlektorn Ingemar Axelsson och LO-utredaren Gudmund Larsson. Enkvists båda medförfattare avled strax efter att texten till boken färdigställts.

Idag finns flera internationella mätsystem som kan ge information om utfallet av utbildningspolitiska satsningar i olika länder. I de senast genomförda undersökningarna har England legat i topp bland västeuropeiska länder. Det verkar ha hänt något med det engelska utbildningsväsendet , som sedan 1960-talet befunnit sig på ett sluttande plan. Detta har föranlett Enkvist/Axelsson/Larsson (EAL) att titta närmare på utvecklingen i England, för att se om Sverige kan lära något av vad som gjorts där.

De menar att huvudorsaken till denna positiva utveckling står att finna i att det utbildningspolitiska området, genom en klar markering 1996 av Tony Blair, fått bli ett högprioriterat område. Blair hade dessutom det politiska modet att vid makttillträdet bygga vidare på den grund som lagts av Thatcherregeringen. Den konservativa regeringen införde en modell som innehöll sex delar: självförvaltning på skolorna, nationell läroplan i obligatoriska ämnen, obligatoriska tester vid sju, elva och fjorton års ålder, extern examination, publicering av skolresultat och oberoende statliga skolinspektioner. Enligt EAL har Blair, liksom sina politiska motståndare, den uppfattningen ”… att en skola som helt inriktar sig på att utjämna skillnader i stället för kunskapsinhämtande sällan blir framgångsrik ens när det gäller utjämning.” Alla de förändringar som genomförts kan sammanfattas i ett enda ord – förvaltningsansvar. Det innebär att skolorna måste kunna redovisa och försvara samhällets satsningar på utbildning.

I kölvattnet på denna satsning på det utbildningspolitiska området har etablerandet av profilskolor uppmuntrats. För att bli en profilskola krävs en ansökan och en plan över hur arbetet kommer att bedrivas. I boken ges två exempel på hur en sådan skola kan fungera. Om en av dessa kan det vara intressant att skriva några rader. Skolan ifråga heter Thomas Telfordskolan och är en s k CTC-skola – en statligt finansierad friskola , utan elevavgifter, etablerad i ett område med låg utbildningsnivå fungerande som en modellskola. Thomas Telfordskolans profil är matematik, naturvetenskap, teknik och företagande. Skolans uppdrag är att se till att eleverna når utmärkta resultat. Tio gånger per år skickas skriftliga omdömen hem och föräldrarna måste aktivt engagera sig i barnens skolgång. Bland skolans framgångsfaktorer kan nämnas: rektors nyckelroll, elevuppföljning, utveckling av kursinnehåll och schema samt management och organisation. Basen för skolan är lärarledd undervisning, men med stigande ålder får eleverna ta ett ökat eget ansvar. Nyheter prövas och behålls bara om de höjer resultaten bland eleverna.

EAL har också intervjuat ett antal personer för att få ett grepp om engelsk skoldebatt. De som intervjuats är representanter från den akademiska världen till fackföreningsvärlden. I följande avseenden avviker deras synpunkter från den officiella svenska skolideologin anser EAL: skolan ska tjäna både samhället och individen, lärarna ska lägga upp arbetet, studierna skall bedrivas strukturerat, men ju äldre eleverna blir ju större frihet inom strukturen kan tillåtas samt att elever som inte kan uppföra sig ska skiljas från gruppen. Under EAL:s resa i England berättade de för några personer som de intervjuade om de nu aktuella förslagen för svensk skola. Svaret blev:” Det där låter som sådant vi gjorde på 1960-talet. Vi trodde att ni var ett modernt land.”

Vad kan då Sverige lära av England? I bokens sista kapitel drar EAL bl a följande slutsatser:

1. Att slå fast att skolans huvuduppgift är kunskapsförmedling

2. Tydliga kunskapsmål

3. Kunskapsinriktat ledarskap

4. Bredd i de pedagogiska metoderna

5. Regelbunden resultatutvärdering

De konkreta förslagen från författarna är betyg tidigare än idag, en betygsskala med fler steg, fler kontrollstationer i grundskolan i form av obligatoriska nationella prov i läsning och skrivning i år 3 och svenska och matematik i år 6. De nuvarande nationella proven i kärnämnena i år 9 bibehålls samt utökas till prov i NO- och SO-ämnen samt främmande språk för de som läser ett andra främmande språk. De anser också att det bör införas en internationellt gångbar gymnasieexamen i årskurs 3.

Jag anser att Enkvists böcker inte fått den uppmärksamhet de förtjänar. Förklaringen till detta är naturligtvis att hon går emot den förhärskande skolpolitiska ideologin som har låtit omsorgsuppgiften ta över kunskapsmålen.

Lars Häggström
Arvidsjaur (Utbildning, Utbildning Och Åter Utbildning)

Utbildning, Utbildning Och Åter Utbildning : Vad Sverige Kan Lära Av Engels

Utbildning, Utbildning Och Åter Utbildning