Ola Båth Coelho är förförisk

(Betyg 1 av 5)

Paolo Coelho har återigen skrivit en roman som vänder sig till människor som inte orkar se de globala överlevnadsproblemen alltifrån fattiga människors situation till fatala miljöproblem, som kommer att drabba hela mänskligheten.
Kort sagt menar förföraren Coelho genom att förädla sig till att kunna genuint älska sig själv förbättrar man världen. Det han skriver utesluter inte fina etiska förhållnadssätt, men ack vad världsfrånvänd Coelho är i sin egocentricitet. De som följer Coelhos religiositet bidrar på sin höjd endast till sin egen isolering från världens problem och, gu´hevars, det hjälper oss föga. (Zahiren)

Magnus Danielson Ännu en upptäcksresa inåt

(Betyg 3 av 5)

Pablo Coelho försöker som alltid ta med läsaren på en inre resa. Denna gång går resan in i den moderna tvåsamhetens landskap. Varför spricker förhållanden mellan människor som älskar varandra? Ska man stanna kvar eller bryta upp? Finns det lösningar? Ska man utvecklas tillsammans eller var och en för sig? Huvudpersonens hustru försvinner. Han försöker gå vidare, men kan inte släppa henne trots att han inlett ett nytt förhållande. Besattheten får honom att söka upp den man som hon senast sågs tillsammans med. Den kontakten för honom på spåret, men innan han tar upp sökandet måste han göra en inre resa som gör honom redo för mötet. Kommer han att lyckas? Coelho lyckas hyfsat. Hans blottläggande av de yttre konventioner som ofta kväver förhållanden är träffsäkert och har hög igenkänningsgrad. Han diskuterar på ett stimulerande sätt värdet av lyhördhet och intresse i förhållanden. På minuskontot finns världsförbättrarambitionerna. Boken hade blivit ännu skarpare om han stramat upp ämnet något. Som relationsroman är den utmärkt, men när den inre resan också är ett medel till förmodad världsförbättring så spär Coelho ut sitt budskap och gör bokens fokus onödigt oskarpt. (Zahiren)

Shkurte Paulo Coelho en otrolig förffatare!!!

(Betyg 5 av 5)

Paulo coelho skriver om kärlek och besatthet som bara han kan göra, Zahiren handlar om att träffa en person i livet som berör dig så mycket, tar över dina tankar, omöjlig att undgå.
I denna bok så pratar han även om att det det finns en tid att riva sönder, en tid att sy ihop.
Men att du inte kan göra det, Som han säger att zahiren tar över dig, och förvandlas till besatthet som kan både ses som bra och dåligt.
Paulo Coelho säger, att kärlken är en sjukdom som ingen slipper undan. Den som har smittats kan aldrig bli frisk, och den som är drabbad vill inte bli botad.
Han har ännu en gång berört mig, med hans böcker och hans sätt att skriva, det är som musik till mina öron.... (Zahiren)

Zahiren

Bokrecensioner

Zahiren