Maria Ville nästan sluta läsa

(Betyg 1 av 5)

Detta är min första bekantskap med Marianne Fredrikssons författarskap. Har hört att hon skrivit en del bra böcker.
Men den här texten saknar nerv. Den utsatta kvinnan, Stina, är snabbt omgiven av perfekta människor som tar hand om henne efter det hemska hon varit med om med psykopaten Per. Han är kvinnomisshandlare och pedofil. Alla omkring henne är goda, vill hjälpa och stötta. De har också kontakter med oerhört duktiga psykologer, poliser och andra personer som är kompetenta och de bästa i sitt slag.
Barnen i boken är någon slags mönsterbarn även om de mår dåligt. Den ena flickan som utsatts för våldtäkt av sin far är ändå trots upplevelsen välformulerad för sina sex eller sju år. Inget barn jag känner i den åldern är så analytisk som detta barn.

Under läsningens gång hoppades jag hela tiden att texten skulle ta någon ny vändning, men det var samma hela tiden med beskrivningar av underbara hus, goda middagar och förstående människor.

Det är nästan att jag önskade att psykopaten Per skulle dyka upp igen och ha ihjäl någon av de schablonartade personerna. (Ondskans leende)

Caroline Ytligt och trist

(Betyg 2 av 5)

Håller fullständigt med Maria som recenserar här ovan. Inte har väl Marianne Fredriksson någonsin varit så här dålig? Hon gör alla fel man kan tänka sig: framställer kvinnan som god och jättebra mor medan psykopaten är enbart ond. Alla omkring Stina är jätteförstående och kloka. Inga personporträtt, ingen gestaltning, inga bra dialoger, bara en uppräkning av trevliga meningslösa händelser. Är besviken och förvånad. Många duktiga författare får inte ut sina manus men sådant här får komma ut. Förlaget borde ha bett henne omarbeta manus. (Ondskans leende)

Petra En Riktigt Dålig Fredriksson......

(Betyg 1 av 5)

Detta var en trist avslutning på ett strålande författarskap..... Fullt av missar - tex säger lilla Maria , ca 1 1/2 år, "Mamma du kan köpa en , för du har många pengar" De flesta ungar jag känner säger " titta nallen " dvs talar i tvåordssatser i den åldern. Personer införs i handlingen utan att presenteras o det är en för stark koncentration på det rent matriella, den stackars stugan beskrivs till leda. Orealistiskt att Stina får så fruktansvärt mycket hjälp från alla håll o kanter. Hade blivit betydligt intressantare om hon bott i förorten o fått flytta till en kvinnojour.
Kära Marianne, jag har äälskat dina andra böcker men den har var helt enkelt inte genomarbetad o det borde någon ha talat om för dig - innan den gick i tryck. (Ondskans leende)