Mona Jönsson Kwådd från Ingenmansland

(Betyg 4 av 5)

Marie Hermanson har väl inte för inte skrivit "Det finns ett hål i verkligheten"(1986).
Hon har sannerligen gått in för den här nischen: det icke rationella, hemlighetsfulla. I Mannen under trappan handlar det om Fredrik och Paula och deras liv i det gamla huset på landet. Både Fredrik och Paula har upplevt svåra förluster förut i sina liv. Paula har fått ge upp sin dröm att bli dansare p g a avsliten hälsena. Hon upplevde även att hennes favorit dog - danslärarinnan Angelika. Fredrik chockades när det visade sig att hans far inte var hans biologiske far.
Paula lider av förlossningsskräck och det är tack vare Fredriks heta vilja som hon väljer att bli gravid en andra gång. Hon får en dotter (genom kejsarsnitt)och Fredrik är överlycklig. Men han känner det som att han aldrig mer kan be hustrun om något.
Han har ett viktigt arbete som näringslivssekreterare i Kungsviks kommun. Paula har satsat på konsten och är hemma och målar tavlor.
Det skulle kunna bli ett helt vanlig modern vardagsroman om en helt vanlig familj, men berättelsen rymmer mer än så. Kwådd dyker upp, alias Mannen under trappan. Han betraktar sig själv som en hyresgäst, ovisst hur länge han har bott i skrubben under trappan. Först hörs det bara mystiska, hasande ljud och sörplande i rören.
Det diskuteras om vad som kom först: hönan eller ägget. Vad kom först: Marie Hermansons vardagsroman eller tomten? Jag ber om ursäkt om jag har fel,Marie, men jag tror starkt på att du tänkt på tomten först.De flesta av oss har väl tänkt någon gång(för att inte säga många gånger!)
att det kanske finns en liten tomte någonstans i huset på landet. Men i våra dagar kan man väl inte skriva en story rätt upp och ner om en tomte? Alltså får man linda in historien med en något så där trovärdig vardag, utspelad i nutiden. Den som upplever tomten(Fredrik) är dessutom psykologiskt skör.Han bär på gamla trauman och han tar på sig för mycket arbete. Han har extremt stora sömnsvårigheter.
Det är då, mellan sömn och vaka, i gryningen, som Kwådd brukar dyka upp. I ett dimmigt Ingenmansland med vaga konturer.
På något sätt känns det som om Marie
Hermansson trots allt inte riktigt vågar skriva på om denne tomte av hjärtans lust. En gammal dam, Elsa, som förut bott i huset, vet vad Fredrik pratar om. Hon känner till Kwådd (Karl). Sålunda en person med rötter bakåt då det var mer "legitimt" att tro på dylika varelser. Fabian, Paulas och Fredriks pojke, har kontakt med Kwådd, men leker han med honom eller är det en "låtsaskamrat"? Alltså ett barns fantasivärld.
Men för att en modern VUXEN ska ha kontakt med en tomte...Jo, han får då vara psykiskt sjuk, överansträngd.Hans försvarsmurar krackelerar. Han förlorar kontrollen. Paula med sin förlossningsskräck har andra metoder att klara av kontrollen: löpning.
Fredrik har inte fått hjälp med att bearbeta förlusterna. Tomten blir något slags stöd, en ersättare(för fadern?)om än en småstollig sådan.
Marie Hermanson gör honom inte helt orealistisk:
han är knappt 150 cm lång, smutsig och opålitlig.
Det lustiga är att Fredrik i sin barndom EN enda gång träffat sin riktige pappa, Tommy(!!), och han var tokig och gjorde konster.Senare framkom det att denne var sinnessjuk.
Vidare har Hermanson i sin berättelse vävt in en erotisk historia med galleridamen Bodil(som hittas död), en hund som dör(dödad av Kwådd eller av Fredrik själv? Ja, vem vet!).
Det är väl för att ytterligare markera Fredriks sönderfallande personlighet.
Som sagt; Marie H författar ganska originellt, men ändå känns det lite hämmat.Men humor, det har hon! När Paula återvänder efter en svettig joggingrunda och ser huset och hela den härliga trädgården, så tänker hon: "Because you`re worth it!"
Huset ska säljas. Paula flyttar till New York med barnen. En ny familj ska gå husesyn. Fredrik har gömt sig kvar, men när han ska gå ser han ögonen i vinbärsbuskarna. En liten glimt, men ändå: en möjlighet hålls öppen mot andra dimensioner.
Tomten är Marie Hermanson centralfigur, men i vår tid är sagan inte så gångbar. Då tar vi en psykologisk livsberättelse i stället. Men en tomte under trappan; vem kan svära på att han inte finns?Inte undertecknad, åtminstone. (Mannen under trappan)