Albin Axén Flera svenska överklasser

(Betyg 5 av 5)

Boken Överklassen i Sverige lämnar en sötsliskig smak i munnen efter att snabbt ha läst ut den.
Boken säger någonting viktigt och medvetet sagt med ett tonfall som även tilltalar överklassen själv.

Jag upplever att boken har lyckats att få mig medveten om i vilken grad vi faktiskt lever i ett klassamhälle.
Inte genom att peka på hur svårt arbetarklassen och underklassen har det, utan hur privilegierad överklassen är.
Om man kan studera tredje världen, varför då inte kunna studera den mäktigaste klicken i den rika världen?

Men som sagt talar boken ett maktens språk som gör att den inte bara synliggör utan också bekräftar och kvitterar överklassens makt. Som en neutral åskådare gör den mig som läsare smärtsamt medveten om så många av de koder som tyst separerar människor i klasser. Just de koder vi kan glömma och förtränga för att vara friare och fräschare i våra relationer med andra människor. Boken river upp små sår som vissa säkert kan uppleva som endast skadliga, medan andra kan uppleva dem som öppningar till någonting sannare. En brutal och lite för kall sanning.

Samtidigt målar Kullenberg upp en bild av två överklasser. En historisk som generation efter generation sakta men säkert byggt upp. En överkultur grundad på total säkerhet inom materiella och samhällsstatusrelaterade resurser. Människor som så att säga kunnat frigöra sig från de kortsiktiga vinsterna och kunnat bli "naturligt" överlägsna oavsett vad som händer för tillfället i deras liv. Ställd mot denna klass av askes när det gäller yttre statussymboler utom vid fest och högtid kommer en annan överklass av snabba klipp och vräkighet. Det är med blandade känslor Kullenberg beskriver socialdemokratins ingrepp på adelns privilegier i form av slott och släktarv. Den "onaturliga" överklassen kanske man skulle kunna kalla det enligt Kullenbergs beskrivning. Men en sådan insällning skapar ju en strikt konservativ världsbild. Det är här värt att nämnas att Kullenberg enbart intervjuat adliga personer eller personer som betjänar adliga personer. Detta faktum både illustrerar hennes tes om en gammal och en ny överklass samtidigt som den erbjuder en del bildande information om den kvarleva från ett förflutet som adeln ändå är. ller är den det? Kullenberg visar faktiskt på motsatsen, hur adeln till stor del är ihopgift med de stora industrisläkterna.

Adeln kanske inte har samma juridiska makt idag som på 1800-talet, men den har en extremt diskret och extremt stark makt än idag i Sverige, med kungahuset som krona på verket.
Om inte annat vittnar den nervositet som lätt uppstår hos "vanliga" människor i sina möten med adliga personer, vilket jag själv kan vittna om i vardagslivet. Detta kanske är ett tecken på att det kan ligga någonting i Kullenbergs tes om överklassen. Efter att ha lagt ned boken med en uppsminkad prinsessan Madeleina på omslaget känner jag starkare än någonsin att det är hon Mig bollen ligger. Att det är upp till mig att bestämma vem som egentligen är den Svenska överklassen och om jag får bestämma är det konstnärerna och inga andra!

Mot Kullenbergs tes står hela det socialdemokratiska Sverige där det är personer som Persson som officiellt styr landet politiskt. Samt att både högern och vänstern i den så kallade "moderna" tidens anda hyllar den viljestarke och framgångsrike som kommer från ingenstans och lyckas.
Kullenberg tar också upp gränsfallen, desertörerna som tröttnat på de formella slottsbalerna där allt skall vara exakt enligt reglerna. Personer som varken accepteras av "överklassen" för att de ifrågasätter mönstret eller "arbetarklassen" för att de utger sig som allt för självsäkra och orädda. Detta kan synas vara personer som upplever att de inte passar in någonstans. Precis som slyngeln med andra ord!

Avslutningsvis vill jag citera några rader ur denna läsvärda lilla bok:
"Häftiga känslor får man inte visa öppet. Det är inte klokt! Det är så djävla galet i överklassen. I arbetarklassen vågar man nog visa lite mera, är nog mognare. I överklassen skall man bli en av samhällets ledande. De är alltid behärskade."
Sagt av en adlig fil kand inom reklam, om sina uppväxtförhållanden under en av intervjuerna. Kanske ett av argumenten för slyngellivets överlägsenhet? Varje intervju i boken efterföljs av en liten analys. Boken avslutas med olika beskrivningar av främst som sagt adeln men även av några herrklubbar som inte ändrats mycket under 1900-talet.

(Överklassen i Sverige)