Martin Gripande öden

(Betyg 5 av 5)

Evelina växer upp i en mycket beskyddad miljö där hon har allt förutom livets essens och mening. Vi får följa hennes naiva nyfikenhet på en värld som varit stäng för henne. När man väl börjat läsa boken är det svårt att lägga den ifrån sig. En sträckläsare som är väl värd att läsas flera gånger då den på ett gripande sätt reser frågor om livet och dess värderingar. (Lyckans bänk)

Inger Lindroth gripande människoöde

(Betyg 4 av 5)

En fin liten bok med stort innehåll. Den skildrar ett annorlunda, märkligt och gripande människoöde.
Språket är klart, sagobetonat och vackert berättande om de möten med olika personligheter Evelina får när hon vågar sig ut efter 20 års uppväxt ensam med tant Eternell.
Intressant att läsa om hur hon genom att måla av dem prövar deras identiteter, får lära sig mycket om livets realiteter och börjar växa till som kvinna.
Ett liv som tant Eternell funnit alltför konfliktfyllt och sökt förskona henne från. Och hon lyckades.... (Lyckans bänk)

Verica En vintersaga

(Betyg 5 av 5)

Det är natt. Snöflingor faller sakta ner på det lilla torget utanför fönstret. Kyrkklockan slår två slag. Staden är öde. Eller nästan öde. På torget står en bänk. På bänken ligger det något som drar till sig den buttra fröken Eternells uppmärksamhet.

Så inleds den magiska vintersagan Lyckans bänk. Jag förs tillbaka till sent 1800-tal. Gaslyktor. Häst och vagn. Långa klänningar. Hattar. En svunnen tid känns plötsligt så levande. Men här finns inga svulstiga miljöbeskrivningar eller omfattande personskildringar. Med några få väl valda ord fångas både karaktärsdrag och den verklighet som huvudpersonerna lever i. Inget överflödigt finns med, bara det viktiga. Det som för historien framåt.

Det som händer härnäst är gripande, sorgligt och fasansfullt. Det som fröken Eternell såg ligga på bänken visar sig vara ett litet flickebarn. Fröken Eternell tar det som en skänk från ovan: det här är barnet som hon aldrig fick. Den här flickan ska bli hennes. Bara hennes. Ingen annan ska någonsin få veta att hon finns. Och hon ska heta Evelina.

Vi får följa fröken Eternell och Evelina genom åren. Och Evelina blir äldre. Snart blir hon gammal nog att börja ifrågasätta sitt fängelse. Eller?

Jag slits mellan att vara rädd för att någon ska upptäcka Evelina och ta henne ifrån fröken Eternell och en önskan om någon ska komma och rädda Evelina. Jämte historien om fröken Eternell och Evelina finns flera andra historier som tycks leda händelserna mot någon slags upplösning. Men vilken?

En bit in i Lyckans bänk händer något avgörande. Då slutar jag i princip att andas! Jag bläddrar snabbt, letar efter ledtrådar. Ett tag tror jag att jag har listat ut hur det ska gå.

Men icke. Jag blir överraskad ända in i slutet.
Jag vill egentligen inte att den här vintersagan ska sluta. Jag fascineras av bipersonerna och deras livsöden och önskar att boken vore tjockare. Som telefonkatalogen minst.

Men jag känner mig ändå varm och nöjd när historien slutar. Jag kan ju alltid läsa om den. (Lyckans bänk)

M5 En kär present <3

(Betyg 5 av 5)

Fick denna mycket speciella och fängslande, vackra bok av min älskade hustru.
Jag läser normalt inte denna typ av litteretur men den här boken kunde jag inte släppa förrän 02:00 en vardagkväll.
En vackert och intelligent målad historia om ett udda människoöde som får en att fundera över det viktiga i livet.
Är det trygghet eller frihet?
Ska man sluta leva för att det är farligt?

Boken gav mig klara bilder i huvudet av
miljöer beskrivna på ett väl avvägt sätt utan att vara övertydligt.
Jag gillar lyckliga slut och vad annat än just det kan man kalla detta?

Tack! Älskling, din för alltid :* (Lyckans bänk)