Förlagets beskrivning
En pappa dör. En dotter ser tillbaka på deras liv tillsammans.
Leif är den lokala fotbollsstjärnan som gifter sig ung och tar jobb på fabriken där både hans pappa och bröder jobbar. Han är en schablon av den manlige arbetaren.
Mig äger ingen är Åsa Linderborgs berättelse om sin pappa, om manlighet och klass.
Men i Mig äger ingen växer en annan, mer komplex, bild fram. Åsa Linderborgs pappa är totalt stolt över sitt arbete - men hatar det innerligt, han sköter inte hygienen - men är en pedant i hemmet, han drömmer om socialismen - men föraktar de som organiserar sig. Han är utlevande och drastisk, men också hämmad och blyg. Alkoholen är ständigt närvarande i vardagen.
Med den värkande kroppen full av känslor försöker han lotsa sig själv och sin dotter genom ett snabbt föränderlig folkhem från 1970-talet till i dag.
"Pappas plånbok är stor som en handflata, svart och lätt böjd efter ett liv i bakfickan. Den har börjat ge efter lite i sömmarna och är tung, trots att den nästan är tom. I sedelfacket ligger ingenting, i myntfickan arton kronor och femtio öre. Bakom patientbrickan trängs ett checkhäfte från Nordbanken och ett medlemskort för Metall avdelning 20. Ett skrynkligt tidningsurklipp med statistik över Västerås Sportklubbs bandyframgångar, ett ensamt frimärke med kungen på. I ett av facken gömmer sig ett splitter nytt bankomatkort, inlindad i en lapp med ordet lall och en sifferkod. Det är 99 kronor på kontot. När pappa dog hade han elva dagar kvar till nästa a-kassa. Där ligger också ett litet noteringshäfte för bankärenden som pappa antecknat telefonnummer i. På den första raden står det Åsa och mitt hemnummer. Under med lite kraftigare filtpenna har han skrivit "Sprit" och ett telefonnummer han fyllt i flera gånger. Därefter följer hans storasyster Majken och de andra syskonen, även dem han aldrig skulle fått för sig att ringa. Bästa vännerna Börje och Berit. Sedan en lång rad nummer till Smolken, Skallen, Buster, Ormen, Hoffa, Babben, Blomma, Bella, Britta med rattarna... Lika prydligt antecknad står mammas syster Nina han inte träffat på många år. På ID-kortet står det Leif Boris Andersson, född den 15 februari 1941. Fotot är bra, jag ser att det är han."
Fler böcker av Åsa Linderborg
Liknande böcker
Sandra
En intetsägande vardagsbeskrivning  (Betyg 2 av 5)
Har nyss läst ut Linderborgs Mig äger ingen men kan ärligt säga att jag kunde slutat efter en tredjedel utan att blinka. För det var ungefär då jag började undra när historien egentligen skulle börja. Boken är lättläst och visst, mysig, på nåt sätt. Man förstår den fina och speciella, om än svåra, relation som finns mellan Åsa och hennes pappa, och visst blir man rörd nånstans. Men den här boken hade kunnat skrivas av vem som helst som levde i Sverige på 70-talet uppvuxen i arbetarklass. Och den har skrivits många gånger förut. Det är helt enkelt en vardagsbeskrivning med både förutsägbar handling och förutsägbart slut. Förvisso handlar detta om någons liv, så det kan man självklart inte hjälpa. Men jag kritiserar inte Åsas liv, jag kritiserar boken. Någonstans rör den mig men den stod inte ut och för mig kommer den vara bortglömd om några veckor. Jag förstår ärligt talat inte vad som gjorde att den höjts till skyarna så av recensenterna.
Ledsen Åsa! Du har gjort bättre verk.
( Mig äger ingen)
Recensera boken
Skriv en recension och dela dina åsikter med andra. Försök att fokusera på bokens innehåll. Läs våra instruktioner för mer information.
Mig äger ingen
Bokrecensioner » Mig äger ingen
|
|
 |
|
|
|
|
