Leif Mohlin En bladvändare

(Betyg 4 av 5)

Roas man av myter, kraftulla personligheter och har en filologs förtjusning över att komma ihåg alla myriader av figurer som på ett eller annat sätt har sin roll att spela i denna väv av händelser så finns det ingen tvekan: Läs de här bäckerna.

De är väl dramaturgiskt uppbyggda och det är tur, annars hade man tröttnat rätt snabbt. Men nu dras man i denna världn och får möta ett sorts fiktivt Japan där man kan ana förebilder och inspirationskällor i fantasin.

1 - 3 slukade jag för ett par år sen. Har läst att bara flmrätten inbringat miljoner (inte kronor då) till författaren. Nu kom nr 4, 16 år senare. Den stora skillnaden är att den är så tydligt feministisk. Det är en krydda och tilltalande. Även i de föregående böckerna var kvinnor agenter och subjekt i historiens gång, men det är tydlgare här.
Fallet och ondskan finns med från början. Precis som en god myt finns hemigheterna väl planterade från börja så vi kan känna hotet och berättarenergin. Vissa moment i händelseutvecklingen är återberättad istället för gestaltad i ett sorts historiskt presens. Det känns först lite tråkigt, fattigare än nödvändigt. Men för det mesta skildras händelserna då från flera perspektiv vilket gör det helt ok....

På ett djupare plan så är de historierna en intressant blanding av hur olika idévärldar, olika ideal möts och förenas i en kamp där våra hjältar försöker göra sitt bästa med att behärska utvecklingen. Händelseförloppet beror helt på enskilda individer och missförstånd skapar misstro och dramatik mellan vara karaktärer.. Det är en kul lek med med Västerlandet, Japan och vår gemensamma berättartradition... Mycket underhållande. (Vid hägerns skarpa skri)

Linna Allt en bok ska ha

(Betyg 5 av 5)

Jag läste de första böckerna och tyckte om dem. Men när jag läste denna bok grät jag (vilket jag vanligtvis aldrig gör). Man fylls av glädje, sorg och spänning på samma gång. När man läser den kan man man inte koncentrera sig på något annat.
Även i denna bok får man veta om Takeos och Kaedes drömmar och liv men även deras barns, fienders och vänners tankar och planer. Dessutom lurar det förflutna bakom hörnet och hotar förstöra allt...
Boken innehåller allt jag tycker en bra bok ska innehålla: Krig, kärlek, svek, myter och sorg (Vid hägerns skarpa skri)

Julia Jag ville bränna boken

(Betyg 2 av 5)

De tre första böckerna älskade jag, har läst dem säkert 4-5 gånger och jag kunde inte förstå varför Lian Hearn skulle ge sig på att skriva en fjärde bok, då det är uppenbart att TRIOLOGIN slutar med den tredje boken.
Den hade ett avslut, ett där man själv fick tänka sig hur det kunde gå sedan, helt perfekt i min mening. Så varför, varför, varför skulle hon ge sig på att skriva en fjärde bok?
Den var tråkig och hemsk och slutade än värre, varför behövde det gå på det sättet? Var hon tvungen att ta livet av så många? Att ens tänka sig en framtid efter den fjärde boken känns orimligt, för vad finns kvar?
Takeo är hemsk i boken, hans ena dotter och Kaede är hemska, hela mellersta landet är hemskt.
Bara olycka och misär boken igenom, rekomenderas ej. (Vid hägerns skarpa skri)