(Betyg 4 av 5)

Mia knarkade i tio år och här i boken fokuserar hon mest på hur hon slutade knarka med hjälp av tolvstegsprogrammet.
Mia sitter på tunnelbanan på väg till en knarkarkvart i Bagarmossen, för att köpa en ny legitimation så att hon kan fortsätta med sina checkbedrägerier, så att hon kan fortsätta knarka.
Hon berättar ärligt och optimistiskt och självutlämnande om livet som narkoman. Om det gudomliga tillståndet heroinet ger, och den ohyggliga oro och ångest man får när abstinensen kommer och man är beredd att göra vad som helst för att få tag på mera.
Vi får följa henne när hon desperat irrar runt vid plattan och förnedrar sig och fjäskar, för att få tag på droger.
Hon gör av med tretusen kronor om dagen på sitt drogberoende och ljuger och bedrar sin pojkvän. Hon mår bara sämre och sämre, och beroendet gör att självkänslan når botten. Och där har vi själva kärnan i boken, hur man ska jobba med sin självkänsla, att känna att man duger som man är!
Hon blir tagen av polisen och tänker på fullaste allvar ”att det bara är bra att bli häktad så att hon äntligen får en chans att tända av”.
Efter några veckor i häktet kommer Mia till ett behandlingshem på Lidingö. Där skildras de dagliga rutinerna och övningarna. Hon går på möten och undan för undan blir hon bättre och då tränger sig tankarna på, alla anhöriga och vänner hon svikit och sårat. Hon berättar om människans utsatthet och den svåra vägen till ett drogfritt liv och vi får ta del av en rad olika levnadsöden.
Beskrivningarna av månaderna på behandlingshemmet är lite för utdragna och känns mera som en handbok i konsten att bli nykter. För när hon väl bestämt sig för att bli drogfri existerar ingen ångest och inga abstinensproblem utan allt flyter ganska obemärkt förbi.
”Så dumt” är en medryckande, ömsint och djupt personlig roman. (Så dumt!)

anon Att lära känna sig själv

(Betyg 5 av 5)

Mia´s liv som narkoman och kriminell och hennes hennes kamp att ta sig ur skiten och hur hon lyckas genom sin behandling.

Denna självbiografi är gripande, medryckande och mycket djup. Jag ger den en femma för den får en att tänka lite annorlunda.
Att man verkligen duger som man är. Inte för att jag själv är narkoman men man känner igen sig i vissa avsnitt, som att man inte är nöjd med hur man ser ut och man jämför sig hela tiden med smala och snygga fast man är kraftig. Jag känner att Så dumt! fick mig att vakan till ännu mer och nu känner jag att jag duger precis som jag är.

Jag har läst alla hennes böcker och jag vill verkligen berömma henne för hennes sätt att nå läsaren.

Har du inte läst någon av dem så läs dom. Så dumt! får läsaren att inte vilja sluta läsa.. jag blev helt fast ... jag kunde inte sluta läsa den, ville bara veta mer och mer. (Så dumt!)

Så dumt!

Bokrecensioner

Så dumt!